Är det inte dags att lägga ner dyrköpta principer snart?

Så har då den ena sonderingen följt den andra och både Kristersson, Löfvén och Lööf har haft sonderingsuppdraget av talmannen.
Ovanpå det har vi också haft två statsministeromröstningar och en regeringsförhandling mellan S, Mp, C och L. 
Allting till ingen nytta kan tyckas. Eller?

Ovanpå allt det här så väljer Socialdemokraterna att sträcka ut en hand till Centerpartiet genom att prata om att Centerpartiets förslag om inskränkningar i arbetsrätten är klarsynt.

Sonderingsuppdragen och omröstningarna om statsminister regleras i Sveriges grundlag och utgår i från talmannen och hans vice talmän.
Detta är inte så mycket att säga om och man kan dessutom hävda att talmannen efter omständigheterna skött sitt uppdrag klanderfritt.

Det som man möjligen kan argumentera omkring är att Alliansen röstade bort sittande statsminister utan att ha en ordentlig plan för huruvida de hade ett ordentligt underlag för en Alliansregering.

Men det stora problemet i svensk politik idag ligger ändå inte i något av det som nämnts ovan.

Det stora problemet ligger i att partierna idag är oförmögna att enas över blockgränserna.
Man har grävt ner sig i sina skyttegravar där man gärna sitter och talar om vilka man inte vill jobba med.

Värst av alla är nog ändå Socialdemokraterna och Moderaterna som vägrar att diskutera alla förslag där de själva inte innehar statsministerämbetet.

Partiet som absolut ingen vill samarbeta med är SD.
Synd bara att varken Allianspartierna eller de rödgröna verkar inse att det är SD som tjänar på det nuvarande stilleståndet i svensk politik!

Den 16:e januari är det dags för en ny statsministeromröstning.
Vi får se om några partier har lyckats enas innan dess!