Vi var rätt unga då! Charlie Weimers grundade ett nätverk för Nazister. Det gjorde inte Jag!
Vi var rätt unga då, bara i gymnasieåldern men vi hade något som förenade oss.
Vi hade alla ett brinnande intresse för politik.
De flesta i gänget var konservativa moderater och redan medlemmar i MUF men eftersom diskussionen var ledstjärnan så var människor med annan partiåskådning ofta välkomna till tredje våningen i den gamla moderatvillan där MUF huserade.
En av dessa var Charlie Weimers!
Charlie påstod sig redan på den här tiden(1998-99) vara Kristdemokrat och han var i början den enda av oss som ansåg sig vara det.
Det var aldrig några större problem.
Charlie ansåg sig vara socialkonservativ något som ungmoderaterna verkade se på som något närmast exotiskt.
Jag däremot hade inte alls svårt att följa hans tankebanor om individens sociala behov, uppväxt som jag var i en Socialdemokratisk politikerfamilj.
Jag kunde dock känna att hans argument ibland kändes lite framstyltade, inövade, nästan lite påhittade.
Han hade dessutom så gott som alltid en hård nästan aggressiv retorik, speciellt när det gällde vissa frågor och då speciellt invandrarfrågor.
Charlie var inte den enda i gruppen som uttryckte riktigt tveksamma åsikter om invandrare och snart började två läger utkristallisera sig ibland ungmoderaterna.
Drivande i den nationalistiska/främlingsfientliga falangen var en av mina klasskamrater och bästa vänner Björn Herstad och jag märkte nu hur han och Charlie Weimers närmade sig varandra allt mer i sin retorik.
Därför blev jag inte alls förvånad den dagen då Björn kom och berättade att han och några av de andra tänkte byta ungdomsförbund till KDU.
I efterhand har jag förstått att de inte hade så mycket annat val då de gjort sig omöjliga inom MUF.
Björn förklarade iallafall att han ville att jag skulle sätta mig på en ledamotstol i KDU-Karlstads styrelse. Efter ett tags betänketid så accepterade jag hans förfrågan.
En kväll när jag satt hemma och tittade på tv så landade mitt val på TV3 och Robert Aschbergs program "Folkhemmet" där man skulle diskutera ett nytt nazistiskt nätverk.
Jag höll på att tappa hakan när mina tre vänner Björn Herstad, Charlie Weimers och Philip Wildenstam presenterades som skaparna av nätverket Engelbrekt.
För er som inte vet så var Engelbrekt ett så kallat värdekonservativt nätverk med ett idéprogram som liknar Sverigedemokraternas partiprogram.
Eftersom det här var år 2000 så blev nätverket en självklar fristad för svenska nazister, rasister och nationalister.
Jag gick ur KDU samma kväll som programmet sändes. Björn Herstad blev chef för Svensk Media och gav ut Folkets Nyheter.
Charlie Weimers gjorde avbön och blev räddad av det Kristdemokratiska partiet.
Han har varit KDU:s ordförande, jobbat åt Göran Hägglund och Adaktusson.
Dessutom har han hunnit med att vara kommunalråd på Hammarö.
Han har alltid som politiker tagit chansen att försöka bekämpa det mångkulturella samhället, nu de senaste åren allt som har med Islam att göra.
Häromdagen så bytte han nu till sist parti till Sverigedemokraterna något som tillskrivs hans fru som just blivit Sverigedemokrat.
Jag säger att han oavsett vilken partinål som suttit på bröstet alltid haft minst Sverigedemokraternas värderingar i själ och hjärta.
I alla fall sedan 1998-99!
Vi hade alla ett brinnande intresse för politik.
De flesta i gänget var konservativa moderater och redan medlemmar i MUF men eftersom diskussionen var ledstjärnan så var människor med annan partiåskådning ofta välkomna till tredje våningen i den gamla moderatvillan där MUF huserade.
En av dessa var Charlie Weimers!
Charlie påstod sig redan på den här tiden(1998-99) vara Kristdemokrat och han var i början den enda av oss som ansåg sig vara det.
Det var aldrig några större problem.
Charlie ansåg sig vara socialkonservativ något som ungmoderaterna verkade se på som något närmast exotiskt.
Jag däremot hade inte alls svårt att följa hans tankebanor om individens sociala behov, uppväxt som jag var i en Socialdemokratisk politikerfamilj.
Jag kunde dock känna att hans argument ibland kändes lite framstyltade, inövade, nästan lite påhittade.
Han hade dessutom så gott som alltid en hård nästan aggressiv retorik, speciellt när det gällde vissa frågor och då speciellt invandrarfrågor.
Charlie var inte den enda i gruppen som uttryckte riktigt tveksamma åsikter om invandrare och snart började två läger utkristallisera sig ibland ungmoderaterna.
Drivande i den nationalistiska/främlingsfientliga falangen var en av mina klasskamrater och bästa vänner Björn Herstad och jag märkte nu hur han och Charlie Weimers närmade sig varandra allt mer i sin retorik.
Därför blev jag inte alls förvånad den dagen då Björn kom och berättade att han och några av de andra tänkte byta ungdomsförbund till KDU.
I efterhand har jag förstått att de inte hade så mycket annat val då de gjort sig omöjliga inom MUF.
Björn förklarade iallafall att han ville att jag skulle sätta mig på en ledamotstol i KDU-Karlstads styrelse. Efter ett tags betänketid så accepterade jag hans förfrågan.
En kväll när jag satt hemma och tittade på tv så landade mitt val på TV3 och Robert Aschbergs program "Folkhemmet" där man skulle diskutera ett nytt nazistiskt nätverk.
Jag höll på att tappa hakan när mina tre vänner Björn Herstad, Charlie Weimers och Philip Wildenstam presenterades som skaparna av nätverket Engelbrekt.
För er som inte vet så var Engelbrekt ett så kallat värdekonservativt nätverk med ett idéprogram som liknar Sverigedemokraternas partiprogram.
Eftersom det här var år 2000 så blev nätverket en självklar fristad för svenska nazister, rasister och nationalister.
Jag gick ur KDU samma kväll som programmet sändes. Björn Herstad blev chef för Svensk Media och gav ut Folkets Nyheter.
Charlie Weimers gjorde avbön och blev räddad av det Kristdemokratiska partiet.
Han har varit KDU:s ordförande, jobbat åt Göran Hägglund och Adaktusson.
Dessutom har han hunnit med att vara kommunalråd på Hammarö.
Han har alltid som politiker tagit chansen att försöka bekämpa det mångkulturella samhället, nu de senaste åren allt som har med Islam att göra.
Häromdagen så bytte han nu till sist parti till Sverigedemokraterna något som tillskrivs hans fru som just blivit Sverigedemokrat.
Jag säger att han oavsett vilken partinål som suttit på bröstet alltid haft minst Sverigedemokraternas värderingar i själ och hjärta.
I alla fall sedan 1998-99!
Kommentarer
Skicka en kommentar